Premyo Kleist

Gikan sa Bikol Sentral na Wikipedia, an talingkas na ensiklopedya

An Premyo Kleist sarong taonan na premyo literaryo nin Aleman. An premyo enot nagawad kan 1912 sa okasyon kan ika-100 na anibersaryo kan kagadanan ni Heinrich von Kleist. An Premyo Kleist iyo an pinakaimportanteng gawad kan Republika Weimar, alagad pinundo ini kan taon 1933.

Kan 1985 an premyo iginawad liwat pakalihis nin 50 taon. Sa pag'ultan nin 1994 asin 2000, ini iwinaras na lambang duwang taon. An halagang €20,000 kwartang regalo katakod sa premyong ini.

Nanggarana[baguhon | baguhon an source]

An Lista nin nanggarana sa Premyo Kleist sinasaray kan Kleist-Archiv Sembdner.[1] asin Kleist Gesellschaft[2]

1912–1932[baguhon | baguhon an source]

  • 1912 Hermann Burte asin Reinhard Sorge
  • 1913 Hermann Essig asin Oskar Loerke
  • 1914 Fritz von Unruh asin Hermann Essig
  • 1915 Robert Michel asin Arnold Zweig
  • 1916 Agnes Miegel asin Heinrich Lersch
  • 1917 Walter Hasenclever
  • 1918 Leonhard Frank asin Paul Zech
  • 1919 Anton Dietzenschmidt asin Kurt Heynicke
  • 1920 Hans Henny Jahnn
  • 1921 Paul Gurk
  • 1922 Bertolt Brecht
  • 1923 Wilhelm Lehmann asin Robert Musil
  • 1924 Ernst Barlach
  • 1925 Carl Zuckmayer
  • 1926 Alexander Lernet-Holenia asin Alfred Neumann (si Rahel Sanzara dai inako saiyang premyo), Honorable Mention: Martin Kessel[1]
  • 1927 Gerhard Menzel asin Hans Meisel
  • 1928 Anna Seghers
  • 1929 Alfred Brust asin Eduard Reinacher
  • 1930 Reinhard Goering
  • 1931 Ödön von Horvath asin Erik Reger
  • 1932 Richard Billinger asin Else Lasker-Schüler
  • 1933–1984 Pinundo na

1985–presente[baguhon | baguhon an source]

  • 1985 Alexander Kluge para sa Die Macht der Gefühle
  • 1986 Diana Kempf para Der Wanderer
  • 1987 Thomas Brasch para sa Robert, ich, Fastnacht und die anderen
  • 1988 Ulrich Horstmann
  • 1989 Ernst Augustin para sa Der amerikanische Traum
  • 1990 Heiner Müller para sa Hamletmaschine
  • 1991 Gaston Salvatore para sa Lektionen der Finsternis
  • 1992 Monika Maron para sa Stille Zeile Sechs
  • 1993 Ernst Jandl para sa lawig-buhay na trabaho
  • 1994 Herta Müller para sa Herztier
  • 1996 Hans Joachim Schädlich para sa Der Kuckuck und die Nachtigall
  • 1998 Dirk von Petersdorff para sa Wie es weitergeht & Zeitlösung
  • 2000 Barbara Honigmann para sa Alles, alles Liebe!
  • 2001 Judith Hermann for Sommerhaus, später
  • 2002 Martin Mosebach for Eine lange Nacht, Der Nebenfürst & Das Grab der Pulcinellen
  • 2003 Albert Ostermaier for Vatersprache
  • 2004 Emine Sevgi Özdamar for Seltsame Sterne starren zur Erde. Wedding – Pankow 1976/77
  • 2005 Gert Jonke for Seltsame Sache & Die versunkene Kathedrale
  • 2006 Daniel Kehlmann for Ich und Kaminski & Die Vermessung der Welt
  • 2007 Wilhelm Genazino for Mittelmäßiges Heimweh
  • 2008 Max Goldt for life works
  • 2009 Arnold Stadler (destined by Péter Esterházy) for Einmal auf der Welt. Und dann so
  • 2010 Ferdinand von Schirach for Verbrechen
  • 2011 Sibylle Lewitscharoff for Blumenberg
  • 2012 Navid Kermani for life works[3]
  • 2013 Katja Lange-Müller for life works
  • 2014 Marcel Beyer for life works[4]
  • 2015 Monika Rinck
  • 2016 Yoko Tawada
  • 2017 Ralf Rothmann
  • 2018 Christoph Ransmayr
  • 2019 Ilma Rakusa
  • 2020 Clemens J. Setz
  • 2021 dai iginawad
  • 2022 Esther Kinsky[5]

Hilnga man[baguhon | baguhon an source]

Mga panluwas na takod[baguhon | baguhon an source]

Toltolan[baguhon | baguhon an source]